A group of fluid figures on a cloud. Dancing, meditating and opening their minds. Green branches growing out of their heads, uniting in a purple sun and finally meeting in an overlooking eye. I am interested in the female gaze, what it sees and what it creates. I will always do my best to give myself away in order to take part in destroying the myth of individualism.

Funderingar från en isolerad ö

Att betrakta havet lindrar förtvivlan men får den inte att försvinna helt och hållet.

Talar hastigt med mamma. Hon säger att hon saknar människoögon. När jag senare går längs stigen ner till bastun ser jag hennes vattniga ögon framför mig

Vid stranden: Om jag själv inte tror på mig, hur i helvete ska någon annan kunna tro på mig då?  

Ser upp mot stjärnorna: I rymden finns det inga tårar. Brist på gravitationskraft hindrar tårarna från att falla. Istället samlas vattnet i ögonen och får dom att svida. 

Inser att livet finns här, på jorden. Inne i våra kroppar och  inne i varje främlings fallande tårar. Ingen idé att utvidga mänskligheten till döda planeter. Inser att även jag saknar människoögon, inser även att detta inte beror på denna karantän.

Under natten drömmer jag om att havet sväljer hela ön jag befinner mig på, vågorna är mörka och höga som tsunamin. Vattnet når ändå upp till huset. När jag tror att stormen har lugnat sig en aning tonar nästa våg upp sig i horisonten.

Inser att frihet nås genom att hjälpa andra. Ingen är galen – alla är galna

Queer/Anarchist reflections regarding the 8th of March

Feminism often gets trapped in a box. 

Appealing to state authoraties for recognizing and protecting women’s rights. 

The truth is: Rights can never be begged for, (otherwise we would have them already) they must always be Taken. Grabbed. Reclaimed. 

A long history of , activists, suffragettes and unionist women (and witches!)before us have claimed their rights. They have led the road to the point where we are today. Many of them are deleted or being ignored from the history narrative we’re constantly being told by the institutions in our society. 

It is crucial to understand that this capitalist system is reproducing opression, conservative gender roles and inequality. 

This is how our system is built from the very core, and I guarantee you that the state will never give you your rights. 

The queer/feminist struggle is overlapping with other struggles, closely linked to the class struggle. (will write more about that another time…)

But simply a class analysis is not enough. I read a sentence that was so on point: 

Lenin and Marx have never fucked the ways we have.

I don’t trust a marxist economic worldview providing liberation to those of us who does not fit into the boxes of gender and sexuality assigned for us by the state or the box of a heterosexual – worker. 

We need to widen our persepctive and destroy domination in all its forms. Only then can we be free. 

My feminism grows from the earth. Its roots reaching deep down to the core. Closely linked with the nurturing feminine energy it filters every layer of this patriarchal heteronormative capitalist society.

Purple and black Flowers with sharp branches growing from my body and out through my fingers. When I walk in the city along the streets, I strangle all rapists in my in my dreams. Twisting roots around their necks. Just wait and see I think and smile. 

Queer. The strange. The abnormal. The dangerous. The other.  

A space that includes what stands in conflict with the heterosexual capitalist world. 

A space to live, breath and play and be brutally honest&raw in our own skin. 

A space of tension. Queer standing against the white heteronormative standards of our patriarchal society. 

Queer is an affinity with those who are marginalized and opressed. The marginalized stepping up and moving to the center. Our center. 

The history of organized queers was born out of this position, the most marginalized transfolk, people of color, sex workers. It was and still is their struggle. 

We understad that ”normal” is the opression of our condition. Reproduced in every singel relationship. And it is the State & Capitalism that defines what is allowed in the box for ”normal”. 

But Queer is also the position from which to attack the normative. 

The state is constantly building new walls and boxes for us to punch our fists through. 

Please do not congratulate me on the 8th of March. This have been and will continue to be a struggle. A fight for freedom of our bodies and minds that is far from over, and continues on the streets every day. 

I trust the movement. I close my mounth when it’s time for me to listen and speak when I feel that I have something to provide my community with. 

Sending ALL my love to radical women and non conforming gender people today and every singel day. We are everywhere and our roots grow deep. Let’s keep in mind those who aren’t here today: we are the murdered women, we are the imprisoned women

Let the healing begin and the struggle continue along it. 

Women are everything.


BIRD GIRL. On the rise…


Gula blommor dyker upp vid de gråa vägkanterna. För tidigt. Vi är inte redo än.

jag har glömt bort hur jag ska röra dig.

Mina fingrar trasslar in sig i varandra, stenhårda knutar som försöker ta sig in mellan dina ben.

Hjärnan utvecklades i främsta hand för att koordinera våra rörelser i förhållande till jorden. En organism (människan) som lever på en annan organism (jorden) i perfekt symbios. Liv som lever på varandra.

Försöker koordinera mina rörelser i förhållande till dig.

När jag väl är inne är det hett. Mina fingrar börjar glöda, sedan brinna och knutarna upplöses sakta. En för en.


My girlfriend left for work and I’m sitting alone in her kitchen as I’m writing this. I lit up some candles since the light bulb burned out like a week ago. The wind is screaming outside the window. Baby voices begging to be heard? A mirror in front of me catches my eye. Strange… how come I’ve never seen it before?  It’s orange and round like a sun, covered by a warm but sharp light. Its surface a bit smudgy. 

Looking at it I ask: what do you have to tell me? I can see my lips moving in the mirror as I’m uttering the words but the rest of my face can’t fit inside the circle. 

I can swear I see a strange movement in the corner of the mirror. An invitation to come closer?

Like a smooth black cat I jump down on the ground, the mirror waiting for me to enter. As I do, I flinch back. My pupils are not black in this mirror, they are white.

A sentence from my subconscious: When you look inside a mirror, are you sure that it’s you looking back at yourself, or is it something else, something entirely more sinister?

An alien? Snow white’s lost sister?  An ice queen that’s too cool for me?

My white eyes staring back at me as I’m trying to search for answers inside them. 

In chinese mythology there’s the story of the mirror kingdom. The reflections the chinese saw in the mirror were not reflections at all, but were in fact, another species pretending to be our reflections. These creatures are bound by magic to sleep but one day they will emerge through the mirrors and take our places. 

I continue reading. 

Strange movements we see in mirrors out of the corners of our eyes are supposedly the first stirrings of this world as it wakes up. The final type of creature on the other side of the mirror was known as the fish. It’s told to be the flash of light that is sometimes seen from the corner of the eye as we turn towards or away from a mirror. 

Maybe the movement I saw in the mirror was in fact one of the fish guardians Huang Di whose job is to guard the gateway from the demon world. 

I’m freaked out but my white eyes are exciting to look into. I don’t want to stop.

A distant memory bubbles up to the glass surface. We used to play this game, me and her, when we started dating. I used her eyes as a mirror while as I was in fact flirting with myself. A small person inside her eyes to seduce. wink. Do it again, do it one more time, she would beg. wink. We would go on in an endless circle. 

I have never felt as close to a person, I remember writing in my diary. Not sure if I meant me or her. 

I think of Narcissus, who fell in love with his own reflection in a pool of water. Her eyes being the pool of water this time. 

My mind travels forward, or maybe backward, to my friend Tobias. He told me how he once looked inside his own pupils in a mirror and on the bottom saw two ancient Egyptians looking back at him with a telescope. They were as surprised on each side when they became aware of each others presence. 

I’m still sitting in front of the mirror and I just discovered something new. If i turn the mirror there’s another mirror on the other side, where everything becomes twice as big. Now one of my white eyes is covering the whole mirror.



NEXT TO THE SPEAKERS: vibrating bodies. the music fucks me so hard that hear myself think: maybe I don’t need a lover.

ON THE TOILET: A break from the people. Masturbate more. Ugly letters in black. Sure stranger, if you say so. I can feel the que growing on the otherside of the door, but I can’t stop until I come. Personal mission…personal issues. They would probably understand if they would know. 

ON MY WAY HOME: Empty streets. Empty men in the horizons. The love in my life feels shattered. A granade that accidently flew from my hand. Cracked up, in small pieces all over the city. Fuck.

ON MY NEW FLOOR: Stretch out my long arms and collect the shivers. Push the small pieces together and build planets out of them. The planets will then circulate around each other, strong and glowing in their own orbits.

IN SPACE: But the planets slide of their orbits, collide with each other, take pieces from each other. Tear each others rings apart…bitches. Fuse together, travel into black wholes. 

Chaos. Disorder. Snow. Ice. Dust. 


Jag går bakom dig ner längs den branta stigen som leder till havet. Från dina andetag bildas små vita moln som lämnar spår i luften efter dig.  De fluffiga molnen letar sig sakta uppåt medan jag försöker fånga dem med mina frusna fingrar. 

Du vänder dig om. Ditt hår halvvägs in i vinden. Ögonblicket stelnar, fryser till is och läggs i en glaskula som varsamt placeras mellan mina tarmar. (där kommer det att ligga I några ljusår framöver men det vet jag ännu inte om)

Nu ser jag ditt ansikte för första gången. Strimlor av grönt/brunt sjögräs som har fastnat i ditt mörka hår står i kontrast mot din bleka hud. Mörka novemberögon som stirrar rakt in i mig och bränner hål i mitt ansikte. 

Ryggar till, livrädd.  Jag skulle följa dig vart som helst.  

Du leder mig ut på isen, greppar tag i mina handleder. Själsstarka händer drar mig neråt. Gravitationskraften känns stark när mitt varma bakhuvud möter den kalla isen. Ying yang. Jag känner mig yr. Himlen som brinner i blått sticker sticker i mina ögon.

Känner dina tänder mot huden på min hals.  Tänderna är vassa och huden är tunn. Isen vi ligger på, är de också tunn?  Får panik, spänner instinktivt musklerna i min kropp. Gör ett försök att sätta mig upp men kommer inte långt. Din hand hindrar mig. 

Schh, allt är okej. 

Du kysser min hals. Min nacke. Dina läppar rör sig neråt. Du biter tag i mina bröstvårtor, vrider om. Biter till igen. På min mage spottar du lysande små kristaller som smälter in under huden, lyser upp mig inifrån. Jag vet att det är bergskristaller trots att jag inte ser. 

Oh god … ser ditt huvud sjunka ner mellan mina ben. Ditt hår/sjögräset blåser i vinden.  Din tunga mot min fitta. Ett oregelbundet mönster, regndroppar? 

Befinner mig i upplösningstillstånd. Börjar tappa greppet om omgivningen. 

Hela min kropp vibrerar likt utsidan av en tår. Redo att falla fritt. 

Känns i fingrarna, längs ryggraden, ända ut i tårna. Isande elektriska stötar laddade med välbefinnande. 

Jag kommer så hårt att isen under mig spräcks. Jag sjunker rakt igenom den. Innan jag vet det är jag omgiven av färgen blå på alla håll. Orgasmen sträcker sig långt under ytan medan jag sjunker djupare. Förlorar känslen i mina ben, i mina armar. Min hjärna fryser fast, en hård isbit som skiftar i ljusrött. Kan inte tänka. Känner din hand i min. Försöker andas.

Syret tar slut.  Minnesbilder flimrar förbi. Jag, tre år som släpper taget om en ballong. Drar in vatten i mina lungor. Ett annat minne, min lillebror som berättar: att drunka är det skönaste sättet att dö på. 

Är det såhär det känns att dö? Känner inte din hand längre. 

En röst från djupet som tränger sig igenom: det är en dröm, du kan andas om du vill. 

Drar in vatten i mina lungor igen, kraftigare denna gång. En gång till. Vattnet känns annorlunda. Det renar mig, mycket skönare än syre. Den blåa färgen runt mig lyses upp, börjar glittra. Plötsligt ser jag allting så klart, kan urskilja varenda vattenmolekyl. 

This is all I ever wanted.

Min kropp blir genomskinlig, löser upp sig. Jag blir ett med vattnet.  Nu är du med mig igen även om din fysiska kropp inte är här. Vi rör oss i växande cirklar, över flera kilometer känns det som. Inne i de djupa undervattensströmmarna känner jag att jag hittat hem. Jag skrattar. Skrattet övergår såsmåningom i ett skrik. 

Jag vaknar upp med ett ryck av mitt eget skrik. Svettig och iskall, flämtar efter luft. Mina kinder är våta och när jag rör mig mellan benen märker jag att jag också är det. 

En enda tanke på repeat: Vem fan är du? 

Create your website at
Get started